Här följer några klipp ur recensioner genom åren. Om du vill läsa hela recensionen kan du klicka på tidningens namn.
(Där skon klämmer – regi Christina Ramberg Nilsson)
Yrsa Sturesdotters Emelda berättar och i sitt gestaltande förtrollar hon allt omkring sig. Det är inte för inte som hon länge tillhörde Byteatern som under en tid var landets intressantaste scen för gestaltande med objekt och mask.
Pia Huss
(Skugga – egen regi)
Den tidigare Mortorpsbon Yrsa Sturesdotter har återvänt till sin gamla hembygd för en kväll för att ge sin och musikern Torbjörn Grass föreställning Skugga. Texter av henne själv och andra varvas och ackompanjeras av Torbjörn Grass musik på specialbyggda gitarrer. (---)
Hon berättar med inlevelse och medryckande. Det finns inte en chans att somna till och man vill inte heller. Man sitter där med sin rädsla – att missa något.
Karolina Ekstrand
(Boris – regi Gunilla Nyroos)
…Yrsa Sturesdotter i rollen som Boris mamma, tillika tigrinna. Hon är föreställningens verkliga huvudfigur, lågmäld och urstark, vardaglig och snusförnuftig.
Mikael Löfgren
(Florence Näktergal – regi Gunilla Nyroos)
Yrsa Sturesdotter som dockan Kasper åstadkommer sagospelsmagi med fjärrkontrollen och är själv en skön blandning av drömlik poesi och praktisk upprorslusta
Ingegerd Waaranperä
(Indiantoken – regi Christina Nilsson)
Yrsa Sturesdotter gör Olga med en sinnlighet som lyfter deras förhållande och ger ytterligare en relief till Erlands frihetslängtan. Olgas naturligt pragmatiska inställning till livet skapar oupphörligt drastiskt underhållande situationer
Anders Thuresson
(En foxtrot i djungeln)
Jag skulle önska att vi alla hade en mormor som Olga i Christina Nilssons nya pjäs En foxtrot i djungeln. Hon är verkligen något att ta spjärn emot! (---) Rund doftrik och go', fylld av insikter och dräpande humor sådan är Olga i Yrsa Sturesdotters gestalt.
Lis Hellström Svenningson
(Carmen Carlsson – regi Lena Stefenson)
Som en skicklig cirkusartist dompterar Yrsa Sturesdotter sin publik i Byteaterns Carmen Carlsson (---) Dessutom är den hejdlöst rolig, inte minst när Yrsa förvandlas från tjatmamma, plockmamma till en pickande, skrockande höna. Eller när hon älskar sin mans jeans och rutiga skjorta i ett omvänt ”stripteasenummer”
Tina Jeppsson
(Carmen Carlsson )
Yrsa Sturesdotter som spelar Betty Carlsson är fantastisk! Med hjälp av musikern på scenen lyckas hon på ett livfullt och lekande sätt berätta om sitt liv, varvat med episoder ur Carmens liv. Ena stunden ligger hon sorgsen på golvet, för att i nästa sekund dansa runt i en spansk flamenco eller göra simövningar ovanpå ett kylskåp!
Emma Simone
(Carmen Carlsson)
Yrsa Sturesdotter är sydöstra landsändans rödlätta småmulliga och alldeles säregna primadonna och utan hennes betagande nattvandring i pyamas hade föreställningen, sina fiffigheter till trots, blivit långt från den sevärdhet som nu bjuds. ”Jag är en gråsugga” säger hon och vi är beredda sluta djurarten till vår passionerade famn.
Claes Englund
(Oss – regi Leif Sundberg)
Inte minst är det en lust att se Yrsa Sturesdotter i aktion- hon har ett smittande scenhumör, och samtidigt blottlägger hon ofta något skört och sårbart i sina figurer.
Sverker Andréason
(I skuggan av en bragd – regi Christina Nilsson )
Riktigt roligt blir det alltså först när Yrsa Sturesdotter fritt får leva om under längre tid. Hon kastas mellan barnaalstring, äventyrslusta och förförelse i den livslust som svärmodern aldrig fick uppleva. Pjäsen förvandlas nästan till buskis. Med henne på scenen rinner tiden iväg. Då ler även Freskkvartetten som både agerar musiker och tidens allmänna uppfattning.
Ove Wall
(Har den äran – regi Ann Granhammer)
Om duktiga skådespelare sägs det ibland att de gör en enastående rollprestation. Yrsa Sturesdotter gör många enastående rollprestationer!Hon är ensam på scenen i en timme och en kvart – jo, hon har förståss sällskap av en Barbiedocka, Nils Holgersson, Özgurs gammelmormor och den brödlöse men inte rådlöse Erik för att bara nämna några, men hela föreställningen bygger på henne.
Karin Asmundsson